Sommarböcker
Har semester utrustad med:
Through a Glass, Darkly av Donna Leon: Commissario Brunetti fortsätter envist försöka lösa fall efter fall som aldrig riktigt får någon tillfredsställande upplösning, på grund av hans trilskande och inkompetenta överordnade, korruption eller bara slumpen. Men han tar det stoiskt och resignerat, som alltid. Får ofelbart en att vilja åka tillbaka till Venedig. Inköpt på ivrig uppmaning av N, för han anser att det hör sommaren till att jag läser en Brunettibok.
The Position av Meg Wolitzer: om fyra syskon som traumatiseras av att deras föräldrar på 1970-talet ger ut en sexbok. Snygg, modeteckningsaktig pärmillustration.
One Good Turn av Kate Atkinson: en slags fristående fortsättning på Case Histories. På sätt och vis en deckare, men ändå inte riktigt, och full av udda figurer som sörjer att deras liv inte blivit så glamorösa som de tänkt sig, bl.a. en missanpassad författare som på 2000-talet drömmer om att gifta sig med en tapper och småbrödsbakande flygaränka från femtiotalet.
En underbar illustrerad version av Charlotte Brontes Jane Eyre, bra att ha för när jag får cravings för mystiska, brooding män i ödsliga hus på vindpinade hedar. Och ser tuff ut i bokhyllan!
Har också en hel hop ur familjens gömmor framgrävda Cherry Ames-böcker (präktig och duglig femtiotalssjuksköterska/privatdetekiv som alltid är pigg och glad och supereffektiv och har ständigt körsbärsröda kinder, vilket dessutom framställs som något synnerligen eftersträvansvärt!). För under någon tidigare rödvinspräglad litterär diskussion blev det tydligen bestämt att på semestern skall det minsann högläsas Cherry Ames. Så vi väntar på att systern ska återvända från förskingringen; ädelt nog har vi tänkt låta henne både välja titel och läsa först.
I hopen böcker för sega för att riktigt orkas med ligger dessutom Elizabeth Kostovas Historikern - hur är det ens möjligt att få en vampyrbok dålig? Vampyrer måste ju vara ett av världens mest tacksamma ämnen? - och Calamity Physics-boken som lovade att den skulle påminna om både The Secret History och The Virgin Suicides, men istället bara är tråkig.
Och alldeles, alldeles snart är det dags för sista Harry Potterboken, får absolut inte missas!
Through a Glass, Darkly av Donna Leon: Commissario Brunetti fortsätter envist försöka lösa fall efter fall som aldrig riktigt får någon tillfredsställande upplösning, på grund av hans trilskande och inkompetenta överordnade, korruption eller bara slumpen. Men han tar det stoiskt och resignerat, som alltid. Får ofelbart en att vilja åka tillbaka till Venedig. Inköpt på ivrig uppmaning av N, för han anser att det hör sommaren till att jag läser en Brunettibok.
The Position av Meg Wolitzer: om fyra syskon som traumatiseras av att deras föräldrar på 1970-talet ger ut en sexbok. Snygg, modeteckningsaktig pärmillustration.
One Good Turn av Kate Atkinson: en slags fristående fortsättning på Case Histories. På sätt och vis en deckare, men ändå inte riktigt, och full av udda figurer som sörjer att deras liv inte blivit så glamorösa som de tänkt sig, bl.a. en missanpassad författare som på 2000-talet drömmer om att gifta sig med en tapper och småbrödsbakande flygaränka från femtiotalet.
En underbar illustrerad version av Charlotte Brontes Jane Eyre, bra att ha för när jag får cravings för mystiska, brooding män i ödsliga hus på vindpinade hedar. Och ser tuff ut i bokhyllan!
Har också en hel hop ur familjens gömmor framgrävda Cherry Ames-böcker (präktig och duglig femtiotalssjuksköterska/privatdetekiv som alltid är pigg och glad och supereffektiv och har ständigt körsbärsröda kinder, vilket dessutom framställs som något synnerligen eftersträvansvärt!). För under någon tidigare rödvinspräglad litterär diskussion blev det tydligen bestämt att på semestern skall det minsann högläsas Cherry Ames. Så vi väntar på att systern ska återvända från förskingringen; ädelt nog har vi tänkt låta henne både välja titel och läsa först.
I hopen böcker för sega för att riktigt orkas med ligger dessutom Elizabeth Kostovas Historikern - hur är det ens möjligt att få en vampyrbok dålig? Vampyrer måste ju vara ett av världens mest tacksamma ämnen? - och Calamity Physics-boken som lovade att den skulle påminna om både The Secret History och The Virgin Suicides, men istället bara är tråkig.
Och alldeles, alldeles snart är det dags för sista Harry Potterboken, får absolut inte missas!
1 Comments:
Jag har precis läst igenom de Cherry Ames som jag har. De är faktiskt inte så tokiga!
Jag läste historikern för ett tag sen och den är läsvärd. Men någon page-turner, det är den då rakt inte.
Post a Comment
<< Home