frida och frida
Mitt trixigaste problem nu just är att jag inte förstår hur jag ska bära mig åt för att få Emma Juslins bok Frida och Frida i "min virtual bookshelf på facebook. Amazon tycks inte riktigt saluföra Söderströms kompletta katalog. Och det hjälper inte fast hur de ber att man även ska kolla systerbolagen .jp, .de, etc. Det är inte bättre där.
Jag älskar 13-åriga Selma, hon är min nya favorit, där hon går och misstänksamt iakttar katt, grannar och föräldrar: den alkoholiserade pappan som inte fick bli konstnär som han ville utan istället måste konstbevattna sockerbetor och den trötta, uttänjda mamman som tjatar och försöker klara allt. Hon irriterar sig på sina många omöjliga småsyskon, är passivt aggressivt trotsig mot mommo (som flyttat nära dem för att kontrollera att mamma inte gör fel och det gör hon hela tiden) och hon hatar tantadaran på banken som fumlar och står i vägen när hon är där med sin mamma för att betala räkningar som det står HETI HETI på.
Alla Selmas beskrivningar är helt underbara och jag blir så glad av henne, men avsnitten som handlar om storsystern Irina lämnar mig helt oberörd. Jag tycker mest att Irina är jobbig och pretentiös. Jag orkar inte engagera mej i henne och hennes konstnärsskap och hennes obsession med vare sig Frida Kahlo eller flickvännen som också heter Frida. Så fort hon dyker upp med sin kursiva font och sina högtravande funderingar så vill jag bara kasta boken ifrån mej och skrika; försvinn och ge mej Selma!!!
Fast det gör jag inte, jag läser snällt vidare och nu är Frida och Frida på väg hem till midsommar.
Jag undrar vad mormor kommer att säga?
Jag älskar 13-åriga Selma, hon är min nya favorit, där hon går och misstänksamt iakttar katt, grannar och föräldrar: den alkoholiserade pappan som inte fick bli konstnär som han ville utan istället måste konstbevattna sockerbetor och den trötta, uttänjda mamman som tjatar och försöker klara allt. Hon irriterar sig på sina många omöjliga småsyskon, är passivt aggressivt trotsig mot mommo (som flyttat nära dem för att kontrollera att mamma inte gör fel och det gör hon hela tiden) och hon hatar tantadaran på banken som fumlar och står i vägen när hon är där med sin mamma för att betala räkningar som det står HETI HETI på.
Alla Selmas beskrivningar är helt underbara och jag blir så glad av henne, men avsnitten som handlar om storsystern Irina lämnar mig helt oberörd. Jag tycker mest att Irina är jobbig och pretentiös. Jag orkar inte engagera mej i henne och hennes konstnärsskap och hennes obsession med vare sig Frida Kahlo eller flickvännen som också heter Frida. Så fort hon dyker upp med sin kursiva font och sina högtravande funderingar så vill jag bara kasta boken ifrån mej och skrika; försvinn och ge mej Selma!!!
Fast det gör jag inte, jag läser snällt vidare och nu är Frida och Frida på väg hem till midsommar.
Jag undrar vad mormor kommer att säga?
posted by maria at 13:06
2 Comments:
Jag är glad att du orkar/ids blogga! I min egen blogg skriver jag ibland om vilka böcker jag börjat läsa, men sällan nån riktig recension då hela boken är läst. Fast det är kanske inte ett krav här heller... Jag borde nog ta mig i kragen och delta!!!
Sen har jag ett litet förslag... Eftersom vi (ni?) är flera som skriver i den här bloggen- kunde man få in vem som skriver redan i början? Nu är det ju först då man läst klart som man ser vem som skrivet eller så måste man scrolla. Kanske en fånig detalj, men jag har tänkte på det många gånger då jag har läst här...
Hej, ja, nu har jag ju inte gjort bloggtemplatet, så jag vet faktiskt inte? Det där i slutet kommer ju liksom automatiskt från ens inloggning, men att jag antar att det sku gå att ändra. Jag kan kolla... Själv tycker jag att det är lite roligt att gissa.
Och nej, det är verkligen inget krav att man ska läsa till slut innan man bloggar ;)
Post a Comment
<< Home