no better than ted

Har nu packat ner min bunt med semesterböcker: The End of Mr Y av Scarlett Thomas, Break no Bones av Kathy Reichs, The Shanghai Union of Industrial Mystics av Nury Vittachi och Martina Lowdens Allt.

Bonesboken var på ordentlig rea, annars hade jag aldrig köpt den; jag är fortfarande lite skeptisk till konceptet Bones utan Agent Booth och hennes övriga side kicks från tv. Rättsantropologi blir bara så intressant (= inte särskilt), oavsett hur man svänger på det och jag orkar inte riktigt med traditionella mordfall. Men billig, som sagt.

Mr Y köpte jag mest för omslaget och de svarta kanterna på boksidorna. Och för att den dök upp en lunchrast i april och alla ex. de hade av den hade försvunnit till kl 17 samma kväll. Men samtidigt... så vet jag inte? Och ena sidan jublas det och utlovas både love, sex, death OCH time-travel på baksidan: ganska många kestosuosikkin i en och samma text liksom. Men den är samtidigt lite tveksam, för jag noterar nu till min förskräckelse att samma människor som köpt den på amazon också tappert har försökt sig på katastroffysikeländet, som måste vara fjolårets mest hypade och samtidigt tristaste bok. Så jag hoppas att det inte finns någon närmare koppling dem emellan. Och att den eventuella kopplingen åtminstone inte är fysik - väl? När blev fysik ett modernt och sexigt ämne för bestsellerromaner? Förväntas den trenden gå över inom en snar framtid?

 

Så här ser den ut. Och nej, jag tror inte på detdär att fysikbokstrenden svänger snabbare om jag helt enket slutar köpa dem... Jag lutar mot någon betydligt mer konspiratorisk förklaring än så. Det kan bero på att jag trots allt tvingade mej igenom hela katastroffysiken. Mycket sannolikt är det så.

Shanghaiboken köpte jag däremot enbart för omslaget. Dels för att jag dras till allt som på något sätt tangerar Shanghai och dels för att det sitter en japansk Maneki Neko-katt med världens längst ögonfransar och hugger efter fjärilar med en dolk. Ett trick som den lokala katten här tyvärr inte riktigt har lärt sig ännu.

Hej och välkomna, och stig på - jag ska bara städa klart här först!

Och slutligen, Martina Lowden är för de tillfällen då jag mot förmodan vill känna mig seriös och litterär, men inte fullt så stoppa-huvudet-i-ugnen-seriös att jag känner mig manad att ta tag i Sylvia Plaths memoarer, som har funnits på min lista lääänge redan. Problemet med Sylvia är att hennes liv är alltför tungt (både mentalt och rent fysiskt, i betydelsen otymplig tegelsten) för alla former av ledigt beachliv, så hon blir tyvärr tvungen att stanna hemma och vänta. 

Stackars, stackars Sylvia - story of her life.