ännu en introduktion
Något beklämd gör det mig att alla verkar ha så tydliga minnen av coola böcker från barndomen. Efter att ha funderat ett tag kom jag bara på att Plupp var en hit i bantis, men jag kan inte påminna mig om ifall jag själv tyckte han var bra eller om det bara var den allmänna meningen som röstade fram det blåhåriga trollet ur boklådan när det skulle högläsas.
I tonåren slukade jag, liksom alla andra som växte upp på 70/80-talet, Wahlströms. Oberoende vad bekymrade biblioteksmänniskor uttalade sig om i tidningen avverkades åtminstone Tvillingdetektiverna, Biggles och Bröderna Hardy till sista boken. Ja, det mesta gick att läsa och det kollektiva biblioteket omfattande alla kompisars och halv-bekantas samlade böcker var enormt.
Under studietiden och när jag just hade börjat jobba läste jag nästan endast facklitteratur. Sen började jag likt varje god datanerd (admitting it is the first step...) att läsa fantasy. Det gick över på några år. I dagens läge finns det ingen klar tråd i vad jag läser annat än att det nog mestadels är från den lättare och mindre seriösa ändan av bokhyllan. Småroliga reseskildringar har t.ex. varit klart överrepresenterade på den senaste tiden.
3 Comments:
Oj, Tvillingdetektiverna, dem hade jag glömt! Jag har nog läst så gott som varenda bok om Klas, Göran och deras stroppiga kusin, vad han nu hette.
Betyder mitt fantasyläsande alltså att jag är nörd? O ve...
Hubert! Hur kan man bara glömma bort Hubert?! :-)
Oj! Jag kan inte påminna mig att jag läste en enda av Tvillingdeckarna... Bröderna Hardy däremot!
Post a Comment
<< Home