Om ni reser till Rom
Jag ska åka till Rom på en arbetsresa (hela arbetsplatsen åker - en av fördelarna med att jobba med konstvetenskap) om ett par veckor och vi har ett par hyllor litteratur som det förväntas att vi åtminstone bläddrar i innan vi åker. Bland Michelangelo och Bernini och Rafael hittade jag pärlan Om ni reser till Rom av Sigge Hommerberg. Boken är utgiven 1965 men den första upplagan kom ut redan 1949.
Informationsvärdet är kanske inte alltid det största, mycket har hänt på 40 år. Men boken är skriven på ett alldeles förtjusande sätt och jag har skrattat gott många gånger. Redan de första meningarna är fnissframkallande: Mitt ärade herrskap! Jag skulle egentligen stått och tagit emot er med en liten blomma nere på stationen i Rom, men så fick jag för mig att resa upp och möta er här vid gränsen med ett par små råd i stället. Det är nämligen inte så dumt om vi får prata om ett och annat, innan ni kommer fram till Rom. Hur var det nu det stod i Havamal? Ej bättre börda man på vägen bär än visdom mycken. Sen fortsätter det i samma stil medan Hommerberg ger råd om hur man lurar italienska passpoliser, vad man packar med sig (inga långklänningar och fracker, vi har ju tänkt ha det skönt och harmoniskt, inte närvara på celebra tillställningar), hur man tilltalar hisspojken och städerskan på hotellet, var man köper handskar och negligeer till Frun, hur man beställer sin "makaronitårta" (lasagne) eller "den pannkaksliknande pizzan".
Buss ska man våga åka trots trängseln och trots att man kanske inte förstår vad konduktören säger. Man betalar bara med så stora mynt att det säkert räcker till. Och så ska man våga äta annat än wienerschnizel och stekt kyckling, vilket ofta är det enda hemvändande svenska romresenärer bekantat sig med...
Avsnitten som behandlar sevärdheter är inte lika föråldrade, Colosseum har ju inte ändrats så mycket sedan 1965. Men också där är tonen den samma: Hommerberg är en trevlig guidefarbror som går i spetsen för gruppen och viftar med sitt paraply för att alla ska se var han är. En Lonely Planet eller Fodor från i fjol skulle säkert ge mer korrekt information, men de skulle inte på långt när vara lika roliga!
Informationsvärdet är kanske inte alltid det största, mycket har hänt på 40 år. Men boken är skriven på ett alldeles förtjusande sätt och jag har skrattat gott många gånger. Redan de första meningarna är fnissframkallande: Mitt ärade herrskap! Jag skulle egentligen stått och tagit emot er med en liten blomma nere på stationen i Rom, men så fick jag för mig att resa upp och möta er här vid gränsen med ett par små råd i stället. Det är nämligen inte så dumt om vi får prata om ett och annat, innan ni kommer fram till Rom. Hur var det nu det stod i Havamal? Ej bättre börda man på vägen bär än visdom mycken. Sen fortsätter det i samma stil medan Hommerberg ger råd om hur man lurar italienska passpoliser, vad man packar med sig (inga långklänningar och fracker, vi har ju tänkt ha det skönt och harmoniskt, inte närvara på celebra tillställningar), hur man tilltalar hisspojken och städerskan på hotellet, var man köper handskar och negligeer till Frun, hur man beställer sin "makaronitårta" (lasagne) eller "den pannkaksliknande pizzan".
Buss ska man våga åka trots trängseln och trots att man kanske inte förstår vad konduktören säger. Man betalar bara med så stora mynt att det säkert räcker till. Och så ska man våga äta annat än wienerschnizel och stekt kyckling, vilket ofta är det enda hemvändande svenska romresenärer bekantat sig med...
Avsnitten som behandlar sevärdheter är inte lika föråldrade, Colosseum har ju inte ändrats så mycket sedan 1965. Men också där är tonen den samma: Hommerberg är en trevlig guidefarbror som går i spetsen för gruppen och viftar med sitt paraply för att alla ska se var han är. En Lonely Planet eller Fodor från i fjol skulle säkert ge mer korrekt information, men de skulle inte på långt när vara lika roliga!
posted by Siv at 09:30
2 Comments:
Men vad ljuvligt det skulle vara att få åka runt i Italien med en sån oldschool-guide! Väldigt mycket "a room with a view"-känsla. Dock skulle jag gärna närvara på någon celeber tillställning också, jag lider ett sådant förskräckligt underskott på dylika...
det låter ju helt förtjusande! Rom är ju en sån stad man alltid velat se, (men tyvärr inte kommit dit än) och med en sån guide är det ju helt klart ett måste nu:)
Önskar en trevlig resa och låt "makaronitårtan" väl smaka!
Post a Comment
<< Home