nytt år
Var av en händelse på samma födelsedagsfest som Siv i lördags och vi urskuldade båda oss över hur dåliga vi varit att bokblogga lately och konstaterade att det skulle behövas en allmän uppryckning på den fronten. Så här kommer en kort update över de julklappsböcker som jag visserligen har läst, men inte ansett mig ha något desto vidare att säga om:
Låt den rätte komma in
Diskuteras redan här nedan någonstans. Om ni överhuvudtaget känner ens den minsta dragning till Anne Rices böcer, den lilla vampyren-serien, Buffy eller vad som helst i genren problematisk interaktion mellan vampyrer och människor, så rekommenderas den varmt!
Gentlemen & Players
Är likaså en sucker för internatskoleliv, och den här var väl helt okej men läs ändå hellre min all time-älskling Den hemliga historien eller Curtis Sittenfelds Prep.
A case of two cities
Fjärde boken i en serie om en kinesisk poet/polisinpektör/motvillig partimedlem med ett melankoliskt sinnelag och småabsurd förkärlek för att i de mest osannolika sammanhang börja spontanrecitera små dikter om typ svanar. Denna gång rör han sig, som titeln lite antyder, dessutom i två olika städer.. Löser sina fall lite halvtaffligt i misstag och blir ofta resignerat desillusionerad över utgången och lyckas däremellan förvånande ofta ha en mängd små förvirrade romanser som aldrig riktigt blir något och därför också gör honom resignerat desillusionerad. Tendens till matporr, mestadels soppor och smårätter.
Förutom dessa har jag även läst Terry MacMillans The interruption of everything och den var förskräcklig: 462 sidor sedelärande och klämkäcka sidor om hur man överlever en otrogen man och klimakteriet. (Svar: man sätter sin senildementa mor på hemmet, tar hand om sin knarkande styvsysters barn när denna precis efter att man för första gången etablerat en djupare kontakt råkar bli överkörd på väg hem från NA-mötet och tar tillbaka sin gubbe, som vid det här laget naturligtvis ångrar sig djupt. För att riktigt fira börjar man på en ÖPU-kurs. Rekommenderas bara om man verkligen, verkligen vill få framtidsångest, annars kan man bra vänta tills man befinner sig i detta läge, då kanske den kan vara till tröst. Men bara om man är den typen som ser på Oprah och Dr Phil och verkligen tycker man blir hjälpt. Cyniker göre sig icke besvär.)
Låt den rätte komma in
Diskuteras redan här nedan någonstans. Om ni överhuvudtaget känner ens den minsta dragning till Anne Rices böcer, den lilla vampyren-serien, Buffy eller vad som helst i genren problematisk interaktion mellan vampyrer och människor, så rekommenderas den varmt!
Gentlemen & Players
Är likaså en sucker för internatskoleliv, och den här var väl helt okej men läs ändå hellre min all time-älskling Den hemliga historien eller Curtis Sittenfelds Prep.
A case of two cities
Fjärde boken i en serie om en kinesisk poet/polisinpektör/motvillig partimedlem med ett melankoliskt sinnelag och småabsurd förkärlek för att i de mest osannolika sammanhang börja spontanrecitera små dikter om typ svanar. Denna gång rör han sig, som titeln lite antyder, dessutom i två olika städer.. Löser sina fall lite halvtaffligt i misstag och blir ofta resignerat desillusionerad över utgången och lyckas däremellan förvånande ofta ha en mängd små förvirrade romanser som aldrig riktigt blir något och därför också gör honom resignerat desillusionerad. Tendens till matporr, mestadels soppor och smårätter.
Förutom dessa har jag även läst Terry MacMillans The interruption of everything och den var förskräcklig: 462 sidor sedelärande och klämkäcka sidor om hur man överlever en otrogen man och klimakteriet. (Svar: man sätter sin senildementa mor på hemmet, tar hand om sin knarkande styvsysters barn när denna precis efter att man för första gången etablerat en djupare kontakt råkar bli överkörd på väg hem från NA-mötet och tar tillbaka sin gubbe, som vid det här laget naturligtvis ångrar sig djupt. För att riktigt fira börjar man på en ÖPU-kurs. Rekommenderas bara om man verkligen, verkligen vill få framtidsångest, annars kan man bra vänta tills man befinner sig i detta läge, då kanske den kan vara till tröst. Men bara om man är den typen som ser på Oprah och Dr Phil och verkligen tycker man blir hjälpt. Cyniker göre sig icke besvär.)
posted by maria at 18:22
0 Comments:
Post a Comment
<< Home