Läst sedan sist
Få se nu, det är rätt länge sen jag skrivit, vad har jag hunnit läsa?
Olycksfågeln i högform, Gaston nummer 1. Jag råkade få syn på den då jag gick omkring i Åbos nya och fina bibliotek och bara måste låna den. Efter biblioteksbesöket gick jag på pub där det idkades högläsning av valda avsnitt. Elefantofonen är fortfarande en hit, liksom Gastons snabbtorkande golvfärg. Det skulle vara roligt att läsa Gaston på franska.
Jag har lånat två Stephen King av en kompis, Cell och The Colorado Kid. Den sistnämnda ligger fortfarande oläst i hyllan, men Cell sträckläste jag genast då jag fick den. Ganska typisk Stephen King - något typ av virus/signal/whatever sprids via mobiltelefoner och gör de människor som utsätts för signalen till rabiata zombies. Berättelsen följer tre personer som försöker överleva i det kaos som uppstår. King har lånat massor från Dawn of the Dead och andra zombiefilmer (själv associerade jag p.g.a. zombiernas aggressivitet mest till 28 Days Later). Men jag tycker om att läsa överlevnadsberättelser så jag slukade allt med hull och hår trots att jag hade invändningar mot en hel del. King är bra på att skapa stämningar och hade förstås fångat domedagskänslan på pricken.
Sen har jag också (äntligen) läst Pride and Prejudice. Jag köpte BBC-serien för någon månad sedan, såg några avsnitt och blev inspirerad att läsa boken. Och den var ju hur ljuvlig som helst. Eftersom jag sett TV-serien minst 5 gånger är det den som står för visualiseringen av boken, men det störde mig inte alls. Språket är underbart och dialogerna fantastiska.
Just nu har jag två böcker på gång: The Golem's Eye av Jonathan Stroud (djinner, trollkarlar och annat löst folk i ett London som styrs av magiker och är i krig med tjeckerna) och Ben Eltons Stark (hans debut, redan då skrev han ironisk och mycket rolig samhällskritik, här med miljöinriktning) som jag köpte på Stansted flygplats och började läsa på flyget till Finland. Återkommer med åsikter om dem då jag läst dem klart.
Labels: Ben Elton, fantasy, Jane Austen, seriealbum, Stephen King
2 Comments:
jag har haft Jonathan Strouds Amuletten från Samarkand i vad som känns som flera år, men tappade inspirationen att läsa den på grund av en väldigt negativ recension.
Jag tyckte om den, den kändes rätt fräsh eftersom den inte följde det typiska fantasy-schemat. Dessutom var alla huvudpersoner rätt otrevliga, det kändes också uppfriskande...
Post a Comment
<< Home