Lässoffa

Häromkvällen påbörjade jag och avslutade jag en bok; Joshilyn Jacksons Visst finns det gudar i Alabama. Det är min favorittid att läsa; kvällar i soffan liggandes (jag vet inte varför jag alltid tror jag vill ha en jättemysig fåtölj för att läsa i, det är ju en soffa jag ska ha!). det kändes rätt dekadent på nåt vis, länge sen jag bara läste en hel kväll förutom lite turer till köket efter nåt att äta (mat hör liksom alltid lite till...). Boken var sådär lagom lättläst, underhållande och hemligheter som gör att man måste återvända till sin backtown i Alabama efter x antal år är tillräckligt spännande för få mig att fortsätta läsa.

Nackdelen med att spendera en hel kväll med näsan i en bok är ju att du får inte speciellt mycket annat gjort. Jag läser tex mer eller mindre aldrig i sängen, tycker det är mest obekvämt och det blir alldeles för varmt.

När jag skulle få glasögon i 13-års ålders frågade ögonläkaren om jag läste i sängen (då skulle jag inte behöva ha dem på) så förundras jag än idag varför jag svarade ja. Läste varken då eller nu som sagt. Jag antar det gick på ren automatik, det liksom hör till att som läsande tonåring läsa i sängen och överallt ser man i filmer och serier hur de läser i sängen och alla dess bokhögar som folk ska ha på sina nattduksbord! Och nej, jag har inga böcker på nattduksbordet, nuförtiden ligger de flesta på köksbänken; morgonfrukost på en lördag och söndag, inte bråttom nånstans och en bra bok är nämligen inte så illa det heller.

En brokig samling reafynd för 19 euro

Underbar bok! Redan läst den en gång men det är en sån bok man måste äga.

Lät intressant. Vem vill inte bli av med stress?

Kan vara bra att ha

Väldigt intressant, skriven av en sociolog dessutom!

Bara för att den var billig och handlar om Frankrike...

Läst sedan sist

Få se nu, det är rätt länge sen jag skrivit, vad har jag hunnit läsa?

Olycksfågeln i högform, Gaston nummer 1. Jag råkade få syn på den då jag gick omkring i Åbos nya och fina bibliotek och bara måste låna den. Efter biblioteksbesöket gick jag på pub där det idkades högläsning av valda avsnitt. Elefantofonen är fortfarande en hit, liksom Gastons snabbtorkande golvfärg. Det skulle vara roligt att läsa Gaston på franska.

Jag har lånat två Stephen King av en kompis, Cell och The Colorado Kid. Den sistnämnda ligger fortfarande oläst i hyllan, men Cell sträckläste jag genast då jag fick den. Ganska typisk Stephen King - något typ av virus/signal/whatever sprids via mobiltelefoner och gör de människor som utsätts för signalen till rabiata zombies. Berättelsen följer tre personer som försöker överleva i det kaos som uppstår. King har lånat massor från Dawn of the Dead och andra zombiefilmer (själv associerade jag p.g.a. zombiernas aggressivitet mest till 28 Days Later). Men jag tycker om att läsa överlevnadsberättelser så jag slukade allt med hull och hår trots att jag hade invändningar mot en hel del. King är bra på att skapa stämningar och hade förstås fångat domedagskänslan på pricken.

Sen har jag också (äntligen) läst Pride and Prejudice. Jag köpte BBC-serien för någon månad sedan, såg några avsnitt och blev inspirerad att läsa boken. Och den var ju hur ljuvlig som helst. Eftersom jag sett TV-serien minst 5 gånger är det den som står för visualiseringen av boken, men det störde mig inte alls. Språket är underbart och dialogerna fantastiska.

Just nu har jag två böcker på gång: The Golem's Eye av Jonathan Stroud (djinner, trollkarlar och annat löst folk i ett London som styrs av magiker och är i krig med tjeckerna) och Ben Eltons Stark (hans debut, redan då skrev han ironisk och mycket rolig samhällskritik, här med miljöinriktning) som jag köpte på Stansted flygplats och började läsa på flyget till Finland. Återkommer med åsikter om dem då jag läst dem klart.

Senast lästa

Phillipe Claudel Grå själar

På framsidan står det att boken blivit utsedd till bästa utländska kriminalroman. Nja, visst sker det ett mord, men det är liksom mera i bakgrunden, och inte får vi egentligen veta vem mördaren var, aningar kanske, men inte mer.
Det är mera en berättelse om byn P i Frankrike mot bakgrunden av första världskriget, en fd polis berättar historien om byn, människorna, sig själv. Allt är rätt grått, lite sorgset. Men vackert språk på nåt sätt, inbillar att det säkert är ännu vackrare på det franska orginalspråket.


Nina Solomin Gränsen - en resa bland människor som kallas illegala

Det var en intressant och tankeväckande bok. Hon reser till Kanarieöarna för att träffa flyktingar som har tagit sig dit i så små båtar från Afrika att det är ett under att det ens kommit fram och de okända antal människor som inte heller gjorde det. Hon har svårt att få kontakt med flyktingarna och svårt att veta om deras historier är sanna eller falska. Det här handlar inte egentligen om asylsökare utan om sk ekonomiska flyktingar, som vill få det bättre och ser Europa som drömmen att bli rik och istället blir laglösa i ett Europa som inte vill ha dem.





Läs också Nina Solomins dokumentära bok OK, Amen om den religiösa gruppen chassiderna.

Fred Forsells Texter att älska till


Olika texter av honom som varit publicerat i olika tidningar, om Åland, Sverige, schlager mm. mm. Lättläst, lätt igenkännande, småroligt. Har haft lite svårt för hans humor förut, men han skriver faktiskt rätt kul.