Fynd på bokrean

Inga andra böcker på Bokia kändes tillräckligt upphetsande för att vara värda en närmare titt. Ska shoppa loss på adlibris.com och bokrean där i stället. Har redan spanat in sisådär 8 stycken böcker...

Rebell utan gränser

Rebell utan gränser berättar om Marc Vachon, fransk kanadensare som berättar om sitt liv, och han har levt ett rätt spännande liv sofar..

Född i Montreal och övergiven av sin mor vid födseln valsade han runt i olika fosterhem och blev ligist, knarkare och knarklangare mm, tills han beslutade sig för att det inte var detta han ville och drog till Paris och kom i kontakt med Läkare utan gränser där han blev ansvarig för logistiken på deras olika projekt runtom världen i Afrika, Irak, Bosnien, Afganistan osv.

Det var en väldigt intressant bok och gav en insyn i biståndsorganisationernas arbete som jag i alla fall inte hade tidigare. Som chef för logistiken fixar han att allt som behövs finns, transporter, bygger husen till klinikerna and what not. Och det är nog inte precis roligt, människor lider omkring och man kan bara göra så mycket hur hårt man än jobbar. Och de är också som vilka andra arbetsplatser som helst, backstabbing och inkompetens hos ledning finns lika mycket här förstås. Vilket gör att han inte arbetar för Läkare utan gränser mera. Han ger ju också sin syn på biståndsarbetet och man kanske inte ska ta allt för bokstavligt, man måste ju komma ihåg att det är hans berättelse. Men den är otroligt lätt att läsa och en sympatisk bok tyckte jag.

Notes on a scandal

Filmen Notes on a scandal har premiär här ikväll och jag skulle gärna gå och se den eftersom jag gillade boken med samma namn skriven av Zoë Heller. Jag läste den för några år sedan, men har den inte själv och tänkte köpa den nu när jag var i Hesa senast. Problemet är bara att jag ville att den skulle se ut som det ex. jag läste, dvs. så här:

Men på akademiska hade de bara en nyutgåva med omslag från filmen, som såg ut så här:


Så det gick ju inte. Om man bortser från att den är 80-talsful så är filmutgåvor är lite ångestskapande i största allmänhet, och i synnerhet om man inte har sett filmen i fråga ännu, den kan ju i värsta vara hur dålig som helst (nu tror jag ju inte det, men principen etc.)

Själva storyn är lite av en mix mellan Vladimir Nabokovs Lolita och Helen Cross My summer of love, en blandning av repressed love, ensamhet och allmän ångest och misär - trivsamt vemodigt och brutalt.

Även i dessa fall finns det en filmutgåvor, men de rekommenderas naturligtvis inte heller...

nostalgitripp

Ibland är internet bara helt fantastiskt. I lördags försökte jag (fråga inte varför?, för det minns jag inte...) förklara och med yviga gester illustrera hur "de alla liksom steg upp ur en kappsäck och flickan med slickepinnen satte sig längst fram på mattan och draken tyngde sig ner bakom henne för att kunna slicka på godiset över axeln på henne och puffade liksom i misstag av den lilla lila, mullvadsaktiga mormodern så att hon hamnade att resa efter i själva kappsäcken."

N. gav mig den där vanliga tvivlande whatareyoutalkingaboutyoucrazywoman-blicken och låtsades inte alls minnas något. Men se här. Precis så var det ju! Denna skojiga lilla vinjett inledde högläsningsprogrammet Sagostunden och åtföljdes sedan av valfri otäck saga som skrämdes, typ Mio min Mio eller något annat lika hemskt. Fast oftast var det Mio min Mio, jag förstår inte hur många gånger den överhuvudtaget kan ha sänts i tv under min barndom, men så här i efterskott känns det som om lösryckta kapitel kom i snitt varannan vecka. Övriga dagar skrämdes bl.a Vilse i pannkakan, clownen/mimaren som en kompis än idag känner panik inför och som jag mest aldrig förstod om han var avsedd att vara rolig eller något annat, för hela programmet gick mest ut på att han stod på respektive föll ner från en pall samt gubben som med entonig och släpig röst berättade osammanhängande och meningslösa historier om när han var barn samtidigt som man fick se erbarmerligt fula teckningar. Och jämfört med dessa ångestskapande gubbar som betedde sig tillgjort och irrationellt och skrämmande så framstod onda riddare och diktatorer som hemskheter att föredra.

Som ni kanske kan gissa så tyckte jag som barn i allmänhet bättre om inledningsfilmen än om själva sagan. Jag har alltid varit lite svag för drakar och lättrallade melodier. Fast en sak som i alla dessa år bekymrat mig lite: den där stora människan av svårdefinierat kön... klär inte han eller hon på sig tröjan liksom upp och ner?

Känner ni Burre-Busse?

Burre-Busses resa till Nordpolen av Cyrus Granér och Louis Moe fick min mamma som present på födelsedagen 1946 av sin gudmor.

Jag tror inte Burre-Busse (man kan ju annat än bli förtjust med ett sånt namn!) överlevde till 50-talet, eller i såna fall kanske under ett annat namn?

Burre-Busse är ett lillpojke i trollskogen som i den här berättelsen åker på en äventyrlig resa med sin gu'far övertomtegubben till nordpolen för att bland annat besöka Snötrollkungen i hans Snöslott.

Bokrea 2007

Bokrean har kommit och gått här i stan och jag tänkte nu presentera årets skörd, som onekligen blev ganska mager. Det blev bara tre böcker totalt sett, men en klar trend är att vi generellt har gått in för en allmänt bildande och förkovrande linje i år:

Philip Ball: Critical Mass - how one thing leads to another













James Surowiecki The wisdom of Crowds - Why the Many are Smarter than the Few














... och en gammal klassiker:
Richard Scarry: Allting runt omkring












N. är mestadels inriktad på human resource management och verkar ha förberett sig inför självstudier i hur man uppnår inner wisdom och tja, global dominans?, kanske.

Själv har jag inga sådana ambitioner utan satsar på att lära mig engelska ord. För det här är nu den nya reviderade utgåvan, av Allting runt omkring med både svenska och engelska ord. Nubbhammare är t.ex. tack hammer på engelska och Moluckakrabba (eh?!?) är Horeshoe crab. Det kan jag inte påstå att jag visste. Den har också jättefina teckningar på helt oansenliga grejer som typ blomkål (cauliflower, men det kunde jag redan). Det är ganska kul. Lite ledsamt är det dock att Misse och Dagge inte alls är med. Det trodde jag att de skulle vara. Men tydligen finns de inte i alla Scarry-böcker utan bara i vissa.

Bibliotek tycks ämnesklassa Scarry-böckerna som "förmänskligade djur". Hjälp, det måste vara en av mina favoritgenren! Jag som inte ens visste att det fanns en sådant ämnesord man kan söka på, men det känns både systematiskt och fint.

update

Nåja. Nu blev det bättre, nu borde man bli vidareslängd direkt, så vi slipper bekymra oss över allt det rosa.

I brist på uppbygglig litteratur blir det nu praliner och Buffy istället.

say it ain't so...

Vi har gjort vårt debut på bloggen.fi. Gå dit och kika om ni har lust. Tyvärr ser sidan helt bedrövlig ut, men man verkar inte kunna göra så mycket åt det? Snälla någon - people in charge - ska det se ut så här? Kan man månne åtminstone få bokstaven "å" fast man har mac?

Ska det vara så här att man inte kan göra något annat än att ändra sidan till så den blir rosa? Int väl?

Litteraturdagar

De åländska litteraturdagarna har släppt sitt program för året för ett tag sen. Dagarna har ju blivit ett rätt stort evenemang här på ön och ändå rätt kända författare (i år bla Arne Dahl, Åsa Nilsonne, Kjell Westö, och endel lokala förmågor) har dykt upp. Måste ju säga att jag inte egentligen läst nån av årets, ok, en bok av Kjell Westö och än så länge bara tänkt läsa Fred Forsells krönikebok Texter att älska till som jag hört en hel del bra om och med en del välplacerade "sanningar" om oss öbor...
Här ska också erkännas att jag inte nånsin varit på litteraturdagarna förutom en kväll på arbetets vägnar för ett antal år sen. Har inget som helst minne vilka författare var där förutom en svensk poet med det där mycket konstiga namnet, Daniel Bogagliou eller nåt... Han läste sina dikter och var lite allmänt underlig i mina ögon, men i och för sig gjorde han ju intryck eftersom han 'r den ända som jag kommer ihåg...

Fantasy 101

Jag har nämnt Christopher Paolini och hans fantasyserie Eragon ett par gånger, och nu har jag äntligen läst de två första böckerna och kan kommentera dem.

Den första delen, Eragon är en fantasyberättelse av det mest klassiska slaget. Landet Alagaesia styrs av den onde härskaren Galbatorix, som efter ett uppror dödat alla drakar och drakryttare och nu är den enda som fortfarande behärskar den gamla magin. Fattiga och enkla bondpojken Eragon (föräldralös, uppforstad av morbror) hittar ett drakägg, draken kläcks och Eragon blir drakryttare. Galbatorix anhang dödar hans morbror, Eragon flyr tillsammans med den vise men buttre Brom. Brom lär Ergaon använda magi och Eragon blir det största hoppet i kampen mot det onda kejsardömet. Det var visst en strid i slutet också, och lite dvärgar och alver.

Om berättelsen låter bekant är det för att huvuddragen är knyckta från Star Wars. Eragon imponerade inte så mycket på mig, berättelsen var inte ny på något sätt och personerna var klicheer. Men man måste komma ihåg att Paolini var 15 år då han började skriva boken. För att komma från en så ung författare var det en helt OK story. Jag fortsatte ju med del två, så helt hopplös tyckte jag inte att Eragon var.

nytt år

Var av en händelse på samma födelsedagsfest som Siv i lördags och vi urskuldade båda oss över hur dåliga vi varit att bokblogga lately och konstaterade att det skulle behövas en allmän uppryckning på den fronten. Så här kommer en kort update över de julklappsböcker som jag visserligen har läst, men inte ansett mig ha något desto vidare att säga om:


Låt den rätte komma in

Diskuteras redan här nedan någonstans. Om ni överhuvudtaget känner ens den minsta dragning till Anne Rices böcer, den lilla vampyren-serien, Buffy eller vad som helst i genren problematisk interaktion mellan vampyrer och människor, så rekommenderas den varmt!

Gentlemen & Players

Är likaså en sucker för internatskoleliv, och den här var väl helt okej men läs ändå hellre min all time-älskling Den hemliga historien eller Curtis Sittenfelds Prep.





A case of two cities

Fjärde boken i en serie om en kinesisk poet/polisinpektör/motvillig partimedlem med ett melankoliskt sinnelag och småabsurd förkärlek för att i de mest osannolika sammanhang börja spontanrecitera små dikter om typ svanar. Denna gång rör han sig, som titeln lite antyder, dessutom i två olika städer.. Löser sina fall lite halvtaffligt i misstag och blir ofta resignerat desillusionerad över utgången och lyckas däremellan förvånande ofta ha en mängd små förvirrade romanser som aldrig riktigt blir något och därför också gör honom resignerat desillusionerad. Tendens till matporr, mestadels soppor och smårätter.

Förutom dessa har jag även läst Terry MacMillans The interruption of everything och den var förskräcklig: 462 sidor sedelärande och klämkäcka sidor om hur man överlever en otrogen man och klimakteriet. (Svar: man sätter sin senildementa mor på hemmet, tar hand om sin knarkande styvsysters barn när denna precis efter att man för första gången etablerat en djupare kontakt råkar bli överkörd på väg hem från NA-mötet och tar tillbaka sin gubbe, som vid det här laget naturligtvis ångrar sig djupt. För att riktigt fira börjar man på en ÖPU-kurs. Rekommenderas bara om man verkligen, verkligen vill få framtidsångest, annars kan man bra vänta tills man befinner sig i detta läge, då kanske den kan vara till tröst. Men bara om man är den typen som ser på Oprah och Dr Phil och verkligen tycker man blir hjälpt. Cyniker göre sig icke besvär.)

Tågresa

Jag ska ge mig ut på resa, med tåg genom Amerika. Och så ska jag nog bli rökare, och sitta i trånga grådaskiga rökkupeér och känna mig tillhörig en syndig grupp. Synd bara att jag är så dålig på vices.

Jenny Diskis Främling på tåg fascinerar mig och överhuvudtaget tåg fascinerar mig. Kanske för att jag kommer från en ö utan tåg så känns det oerhört exotiskt eller kanske det är romantiken med dem som fascinerar? Jag när en fantasidröm att nån gång åka tåg genom Australien. Jag har sett det på tv nån gång i min barndom, vet varken hur gammal jag var eller vad för program det var, men drömmen/idén lever.

Boken handlar mycket egentligen om författaren själv, funderingar och tankar, hon gillar inte egentligen att resa, vill helst vara själv och så gör hon en resa nästan bara för resans skull. Jag gillar henne och hennes funderingar. Och att resa utan egentligt mål är en väldigt tilltalande tanke hos mig.