hastig undran?

Var på akademen igår och funderade lite på julklappar och lade märke till att de flesta böcker jag tog i, särskilt på engelska sidan, plötsligt var liksom Harlequinböcker in disguise. Det gick nästan inte att lyfta en bok där inte handlingen skulle ha varit förlagd till någon gången historisk epok och huvudpersonen skulle ha beskrivits som "a proud and headstrong woman". Varför? Är det julen som har skapat en så stor efterfrågan på just denna typ av litteratur.

Rysningar! Jag skulle bli galen om jag var författare och suttit i månader och knåpat på min bok och sedan går någon som skriver baksidespärmen och försöker mångla ut den som en "headstrong woman-bok". Jag vet inte riktigt vad det ens innebär, men jag föreställer mig någon som visserligen stampar trotsigt med foten men mest för syns skull- en slags mix av Scarlett O'Hara, Kulla Gulla och Doktor Quinn?

Första världskriget x 3

Nu har jag läst klart Ben Eltons First Casualty, som jag skrev om i mitt föregående inlägg. I korthet handlar den om följande: den vapenvägrande polisen Douglas Kingsley får i uppdrag att lösa ett mystiskt mord som begåtts bara några kilometer från fronten i Belgien. Den mördade var en framstående officerare och hela historien ska helst sopas under mattan. En mordutredning mitt under pågående krig är inte det lättaste, vittnen och bevis har en tendens att bokstavligen försvinna ner i den belgiska leran.

First Casualty var precis lika lättläst och "bladvändande" (hur översätter man "page-turning"?) som alla andra Elton-böcker jag läst, trots det grymma ämnet. Själva storyn var kanske lite tunnare än vanligt, men personskildringen var å andra sidan bättre än den ibland brukar vara. Första världskrigets vansinne beskrivs nästan lite för bra... Hur det är med den historiska korrektheten vet jag inte, men jag hoppas att Elton inte avvikit för mycket från sanningen - det skulle vara lite för ironiskt med tanken på bokens titel som anspelar på uttrycket "the first casualty of war is truth".

Jag blev så pass första världskrigs-fascinerad att jag suttit och bläddrat i min stora World War I in Pictures (jo, jag äger sådana böcker, jag brukar också titta på alla sorts krigsdokumentärer från Discovery) och dessutom sett på tre avsnitt av Blackadder Goes Forth. Blackadder är för övrigt skriven av samme Ben Elton...

En smula besviken

Jag brukar vanligtvis älska Paulo Coelhos böcker och sluka varenda ord han skriver med glädje. Läste nyss ut The Pilgrimage efter mycket om och men. Jag kom aldrig riktigt in i boken trots att den var intressant i sig men det var något som fattades, den där magin man vanligtvis hittar i hans böcker var inte där till 100%.

Den är visserligen fakta och inte fiktion som hans böcker vanligtvis är och handlar om hans egen pilgrimsfärd till Santiago del Compostela. Jag köpte den mest för att jag själv funderat på att pilgrimsvandra och tycker det är intressant att läsa skildringar om sådana. Men i varje fall, det var något som fattades i denna bok, jag var hela tiden i andra tankar och inte alls inne i handlingen som man är med en riktigt bra bok.

Nu läser jag dock en spännande bok, Den vita Massajen av Corinne Hoffman. En kompis som bott i Afrika rekommenderade den åt mig och den är verkligen intressant. Om den stora passionen som slår ner utan förvarning och ändrar ens liv på ett ögonblick. Den finns faktiskt, det är bevisat. En kärlekshistoria utan like. Nyligen filmatiserad men jag läser hellre boken. Alla vet ju att boken alltid är bättre än filmen...

Ajvide

Marias och Nickes hantering av den döda fick mig att tänka på två böcker av Johan Ajvide Lindqvist. Låt den rätta komma in och Hanteringen av odöda. Båda var stora läsupplevelser även om det var ett tag sen jag läste dem. Dessutom i en genre som jag annars aldrig läser. Nån slags skräckroman. Hanteringen... handlar om nåt så udda som att en hel del döda människor vaknar upp "sådär halvt" efter ett våldsamt åskväder. Och rör sig på Stockholms gator. Och hur åtgärdar man det? Inte så enkelt. Och vem söker de upp... Inte så att jag satt och bet på naglarna av skräck, men fascinerande var det. Den första boken handlar om en liten vampyrflicka som dessvärre måste döda för att leva...

Efter dessa har det kommit ännu en bok, Pappersväggar, som jag varken har eller har läst.

Out

I serien japansk thriller: Out av Natsuo Kirino. Handlar om en grupp nattarbetande och underbetalda desilllusionerade kvinnor på en fabrik för "boxed lunches" och hur komplicerat livet plötligt kan bli när man i ren frutration stryper sin ständigt otrogne man som dessutom gamblat bort alla sparpengarna och kompisarna sedan träder in för att hjälpa en att röja undan kroppen. Desto mera bisarrt blir det när allehanda loan sharks, skumma individer och rena psykopater sedan får en nys om verksamheten och alla vill vara med. En del blood & gore, men thrillermomentet är mestadels psykologiskt. Lysande beskrivning av hur det japanska yrekslivet kan te sig för medelålders kvinnor (en liten hint: inte så lysande).

Jag blev så pass påverkad att jag sedan drömde om att jag och N. hade hittat en död man i soprummet och av någon slags moralisk omsorg om och respekt för de döda burit upp honom och lagt honom i bastun, för soprummet kändes så ovärdigt. Först därefter slog vi av insikten om att detta kanske inte är en så hållbar lösning i det långa loppet och att nu kommer alla att tro att det är vi som haft ihjäl honom. (N.s kommentar när jag berättade detta: "Vi är inte så smarta vi, tydligen!"). Nåja, jag kan ju avslöja att få insikter är så befriande som att vakna upp och inse att man trots allt inte har någon okänd döing i bastun! Så mitt råd är läs gärna boken men undvik att släpa hemma ev. döda människor nu snubblar över, it might seem like a good idea at the moment; men nej, ring polisen istället.

Ben Elton

Oj, jag har slarvat med bokbloggsskrivandet på sistone. Jag har inte läst något heller, så det är lite svårt att skriva något då...

Men jag har fått och köpt trevliga böcker, och dem kan jag ju skriva om! I födelsedagspresent fick jag Ben Eltons nyaste, Chart Throb där han tar sig an Idols (han har tidigare skrivit en bok om ett TV-program som var väldigt likt Big Brother). Jag förväntar mig många skratt och page-turning storytelling.

Denna gåva fick mig sedan att äntligen beställa Eltons föregående bok, First Casualty som jag tänkt köpa ända sen den kom ut, men av någon anledning har det aldrig blivit av. Och nu fanns den ju inte på Akademen länge så jag måste beställa den från Amazon. First Casualty handlar om en soldat under första världskriget och jag ser fram emot att läsa den. Ben Elton brukar annars mest skriva skarp samhällssatir med mycket humor, det här verkar vara något helt annorlunda.

at the Plaza

Förra lördags när vi var ute och åt på Aurora och blev mätta och lite dåsiga efter god mat, vin och tiramisu så funderade vi över hur skönt det skulle vara att utan dåligt samvete kunna vara så pass dekadent att man bara skulle ha sovit över där på hotellet, trots att vi befann oss kanske en halv kilometer hemifrån, på sin höjd. Jag har aldrig bott på hotell i min hemstad och det känns som något man bara borde göra. Om inte annat för att få äta frukost borta.

Jag älskar att bo på hotell, ju finare desto bättre, men det behöver inte ens vara särskilt överdådigt utan jag är i princip nöjd oavsett. Fast helst skulle jag ju bo på the "tippy top floor" på the Plaza, precis som Kay Thompson's Eloise. I mitt eget rum, där jag får skriva mitt namn med tusch på väggen, tillsammans med min lilla hund som ser ut som en katt och min sköldpadda som äter russin och bär sneakers.

Och skulle jag, som Eloise, vara bara sex år skulle det säkert inte skada med min engelska Nanny, "my mostly companion", heller. Och jag skulle vara så upptagen med att i största allmänhet ställa till oreda över allt att jag inte skulle veta vad jag skulle ta mig till och sen skulle jag bara bli tvungen att hoppa runt en stund.



Att vara 6 år och bo på the Plaza påminner alltså ganska mycket om det liv jag företsäller mig att bättre slags rockstjärnor med attityd lever. Men eftersom jag är vuxen och tråkig blev det inget hotelliv den här gången utan vi gick snällt hem. Utan att ens hälla vatten i postlådan.

Magasin och några jultankar.

Först, som svar på frågan om tidningar: Jag är helt inredningsnörd... Läser flera i gången, men har märkt att de ofta har en tendens att kopiera varandra. Eller det är väl helt enkelt så att de alla skriver om samma trender så då blir det lätt samma innehåll.

I söndags köpte jag "Drömhem & Trädgård", fick lite julkänsla då jag såg den. Tycker att det är lite tidigt med julsaker i affärerna (såg på Ikea redan i september...), men man vill ju gärna börja planera... Då jag jobbat som lärare har jag tyvärr haft julen lite upp i halsen med allt pysslande och övande. Dessutom brukar jag inte inse hur fort jag borde börja pynta för att hinna innan betygshets och julfest. Lite märkligt att jag aldrig lär mig...

Idag kom dessutom "Allt i hemmet". Jag har prenumererat på den förr. Nu i höst nappade jag på ett 4 för 49 kr erbjudande och fick alltså första numret idag. Nu då, då jag borde ha tid att fundera på pynt och sånt, har jag inte råd... Har lovat mig själv att köpa en adventsljusstake för det måste man ju ha! Men så mycket mer blir det inte, jag vet ju inte ens om jag är här i jul. Skulle vara lite trist att sitta här ensam... Ska hålla utkik i mina nya tidningar efter tips på pynt som inte kostar nåt eller är väldigt billiga...

Neon x 2

det här är en mycket speciell tidning.... den är den enda tidning jag köpt två gånger på en och samma dag... jag glömde den nämligen på flyget hem från tyskland senast vid första mellanlandningen, det var otroligt irriterande när jag kom på det för jag hade inte ens läst hälften av allt som stod i den. Jag försökte faktiskt hitta en ny tidning att köpa, men hittade inget och bråttom hade jag, så tänkte som så, jag spenderar lika mycket på två tidningar som jag spenderat på en hemma (den kostar 3 €), så what the hell!

Brukar nästan alltid handla den här tidningen när jag är i Tyskland, jag gillar den för att den har mycket att läsa, kort som långt och det handlar om allt i princip; i det här numret har jag fått lite nyttigt och onyttigt om kina, kärlek på jobbet, bedra med framgång, Scarlett Johansson, Sofia Coppola och slaverihandel i Europa and margaret thatcher apparantely uppfann mjukglassen...

Hemmavid och med det något begränsat utbud på ön, så brukar hålla jag tillgodo med Elle lite nu och då. Den har en rätt ok blandning av lite artiklar och mode. Det brukade va inredningstidningar, men har gone off them för tillfället. Vad läser ni för mags då?

fina franskinspirerade boken (se nedan)

... verkar handla om en självupptagen och ständigt otrogen parisisk filosof, en åldrande amerikansk film star (eller, ähum, hon är botoxad och 37), deras negligerade 7-åriga dotter Sabine, Sabines engelska nanny med en fullt förståelig förkärlek för vintagekläder och självupptagna filosofer, en missförstådd, dödligt sjuk portvakterska och två biffiga baristas från tjetjenien, bland andra.

Och så lägger ni till en massa fransk mat, lite passionerade love stories, svartsjuka, en stor kris som löste sig men i sin tur gav upphov till lite följdkrisande och så har ni the story this far. Jag har kommit kanske 5/6-delar genom den och lovar återkomma senare om det ännu händer något intressant.

Presentation of sorts

Ska väl försöka mig på en slags presentation jag också då. Jag är från det åländska fastlandet och studerat språk i Åbo och sen återvände jag till kobben för att jobba på en kundtjänst med främst tysk och engelskspråkiga kunder. Som alla andra här har jag varit och är en bokmal. Och jag tycker att böcker är alldeles förträffliga presenter och ser det som en av mina viktigaste uppgifter att bibringa lite goda böcker i mina gudbarns liv:)

Jag har inga egentliga minnen av nån speciell bok i min barndom. Jag slukade förstås gärna Wahlströms röda och gröna böcker från det goda 80-talet, främst då Kitty-böckerna. I tonåren var jag dessutom väldigt förtjust i Agatha Christie-deckare. Deckare och thrillers är såna där lättsamma böcker som det förstås blivit en del av, fast jag idag egentligen mest undviker dem, men ibland är de precis vad man behöver.

Min mammas ungdomsböcker från 40- och 50-talet var något som jag också gärna lästa i ungdomen, moraliskt uppbyggliga böcker om duktiga flickor:), en favorit var Susy-serien av Gretha Stevns. I min mammas barndomshem fanns det mycket böcker och de tyckte jag alltid var himla spännande, tex Nevil Shutes böcker som ofta har andra världskriget som bakgrund, vilket jag har haft en viss förkärlek till.

Idag läser jag nog lite allt möjligt, förutom kanske just fantasy och sci-fi. Man kan kanske säga att jag har en viss förkärlek till familjesagor, the great epic eller vad de nu brukar kunna kallas, tex Eugenides Middlesex älskade jag. Några författare jag annars gärna återkommer till är bla Maggie O'Farrell och Amy Tan.